Jakt och fiskesamerna har skickat ett yttrande till JK med anledning av alla de förestående processerna från olika samebyar. Vi anser att JK som företräder Svenska staten förstår den invecklade problematik som det samiska folket står inför. Därför har partiet sänt in bilagan som finns att läsa här.
———————————————————————————————————–
Bäste Justitiekansler
Jakt & fiskesamerna, Sametingets största parti, framför härmed ett yttrande med anledning av rättsprocesserna vid Gällivare tingsrätt (Mål nr T 434-24 och T 435-24), där Sirges, Ran, Baste Čearru och Unna Tjerusj samebyar yrkar på ensamrätt tillsmåviltsjakt och fiske baserat på urminnes hävd, vilket ni bestrider i ert yttrande av 19juni 2025 (Dnr 2024/3917). Vi är djupt oroade över att den rätt dessa yrkar på riskerar atttilldelas enbart renskötselföretagare, vilket utesluter majoriteten av samer och som stridermot urfolksdeklarationen, urfolket samers kollektiva rättigheter. Med stöd av denhistoriska undersökningen från Luleå tekniska universitet (Elenius m.fl., 2025) syftardetta brev till att bemöta er argumentation om konkurrerande markanvändning, belysajuridiska och demokratiska brister samt uppmana till en rättvis lösning som respekteraralla samers rättigheter i enlighet med nationell och internationell rätt. Vi hoppas på en konstruktiv dialog för att verka för att alla samer ska rätt till att nyttja sina traditionellamarker.
Historisk och juridisk grund för urminnes hävd
Urminnes hävd är en rättslig princip som erkänner rättigheter baserade på långvarig och oavbruten användning av mark och vatten. Den historiska undersökningen från Luleå tekniska universitet (Elenius m.fl., 2025), beställd av er, visar att samiska grupper dominerade markanvändningen i Báste čearru, Unna tjerusj, Sirges och Rans samebyar under 1500–1750, särskilt genom renskötsel, jakt och fiske. Säsongsbaserad användning av finska och svenska grupper, såsom fiske och handel, förekom men var begränsad, särskilt före Lappmarksplakatet (1673). Skogshistorikern Gudrun Norstedts rapport, anlitad av samebyarna, konstaterar: “Min samlade bedömning är att den konkurrerande markanvändningen, särskilt när det gäller jakt och fiske, av andra än lokala samer varit av obetydlig omfattning före 1750.”
Denna slutsats (Elenius m.fl., 2025, avsnitt 4.2.2, 4.2.3, 5.4) bekräftar att rätten till jakt och fiske tillhör lokala samer kollektivt, oavsett näring. Ert yttrande (Dnr 2024/3917, punkterna 2 och 6) framhåller konkurrerande markanvändning, såsom nybyggen (t.ex. Randijaur, Killinge), kyrkans verksamhet och gruvdrift (t.ex. Kedkevare, Alkavare, Kvikkjokk, Gällivare, Malmberget). Undersökningen visar dock att dessa aktiviteter var säsongsbaserade och sekundära: i Rans förekom fiske vid 13 sjöar ovanför lappmarksgränsen men ingen ovanför odlingsgränsen; i Sirges, Baste Čearru och Unna Tjerusj noterades få bosättningar (t.ex. Nattavaara, Killinge), och gruvdriftens påverkan var begränsad (avsnitt 5.4). Er tolkning överdriver konkurrensens omfattning, vilket inte stöds av historiska fakta, och rättigheterna bör därför tilldelas alla samer kollektivt i enlighet med FN:s urfolksdeklaration (UNDRIP) artikel 26, som skyddar urfolks rätt till traditionella resurser.
Ert argument om privatägd mark (Dnr 2024/3917, punkt 5), med hänvisning till Girjasdomen (punkt 180), är relevant men missar att samisk dominans, som bekräftas av undersökningen, överväger sådan konkurrens. Historisk användning på nu privat mark (t.ex. Killinge) var minimal och kan inte utesluta kollektiva rättigheter för de samer som levt enbart på jakt och fiske.
Renskötselföretagares roll och odemokratisk rösträttsstruktur
Inom samebyarna är det enbart gruppledare bland renskötselföretagarna som har rösträtt i ekonomiska frågor, vilket skapar en odemokratisk struktur. Enligt statistik från Sametinget 25 februari 2024:
Med totalt cirka 40 500 renar och 210 gruppledare som har rösträtt i ekonomiska frågor koncentreras makten till en liten grupp, vilket utesluter de samer som nyttjat jakt och fiske från inflytande över kollektiva resurser, såsom potentiell förvaltning av jakt- och fiskerättigheter. Denna struktur är odemokratisk av två skäl:
• Exklusiv rösträtt för gruppledare: Endast gruppledare bland renskötselföretagarna har rösträtt i ekonomiska frågor, vilket marginaliserar jakt och fiskesamer, trots deras historiska bidrag till urminnes hävd (Elenius m.fl., 2025, avsnitt 5.2.1). I många områden är det dessutom endast de samer som levt på jakt och fiske som kan uppvisa urminnes hävd.
• Graderad rösträtt baserat på ren antal: Rösträtten är proportionell mot antalet renar, vilket ger oproportionerlig makt till ett fåtal gruppledare med stora renhjordar, stridande mot urminnes hävds kollektiva natur. Undersökningen kritiserar denna maktkoncentration (avsnitt 5.2.3), och er uppmaning att avgöra målen på handlingar (Dnr 2024/3917, punkt 7) riskerar att cementera denna orättvisa genom att ignorera jakt och fiskesamers rättigheter, i strid med UNDRIP artikel 18 (rätten till beslutsfattande) och Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter artikel 15 (inkludering i beslutsprocesser).
Juridiska svagheter i nuvarande ramverk
Först och främst ska man utgå från att nuvarande marginalisering för de samer som levt och lever utanför rennäringen är baserad på sentida svensk kolonialistisk politik.
Den historiska undersökningen och Renmarkskommittén dokument (PM 1-53) identifierar historiska och juridiska svagheter som särskilt drabbar jakt och fiskesamer, i konflikt med Sveriges lagstiftning (Jordabalken), Europakonventionen, UNDRIP och Europarådets ramkonvention:
• Ensidigt fokus på renskötsel: Rennäringslagen prioriterar renskötsel, vilket osynliggör jakt och fiskesamers traditionella näringar som jakt och fiske, trots deras historiska betydelse (Elenius m.fl., 2025, avsnitt 5.2.2). Detta bryter mot CBD:s artikel 8J, UNDRIP artikel 8 (skydd av kulturella rättigheter) och artikel 25 (rätten till traditionella näringar), samt FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD).
• Odemokratisk rösträtt: Att rösträtten i ekonomiska frågor är exklusiv för gruppledare och graderad efter ren antal utesluter jakt och fiskesamer, vilketstrider mot UNDRIP artikel 18 och Europarådets ramkonvention artikel 15, som båda kräver rätt till inflytande (avsnitt 5.2.3).
• Historisk marginalisering: Undersökningen visar att jakt och fiskesamers bidrag till urminnes hävd totalt ignoreras, i strid med UNDRIP artikel 26 (rätten till traditionella resurser) (avsnitt 5.3.1), men ironiskt nog utnyttjas för att utestänga dessa samer.
• Rättslöshet: Brist på skydd mot exploatering, såsom gruvdrift påverkar jakt och fiskesamer, vilket undersökningen noterar (avsnitt 5.4), och bryter mot UNDRIP artikel 32 (fritt, informerat samtycke).
• Stereotypa bilder: Lagstiftningen förstärker en bild av samer som enbart renskötare, vilket marginaliserar jakt och fiskesamers kulturella identitet, i strid med UNDRIP artikel 11 (rätten att utöva traditioner) (avsnitt 5.2.3).
Ert fokus på konkurrerande markanvändning (Dnr 2024/3917, punkterna 2, 4, 6) förbiser dessa brister och riskerar att upprätthålla en struktur som diskriminerar jakt och fiskesamer, vilket undersökningen kritiserar (avsnitt 5.3.2).
Konsekvenser av att exkludera jakt och fiskesamer.
Om rättigheterna tilldelas enbart renskötselföretagare, vilket ert yttrande riskerar att medverka till, får det allvarliga konsekvenser:
• Uteslutning: Jakt och fiskesamer förlorar tillgång till traditionella näringar och att utöva och förra vidare sin kultur, trots deras historiska bidrag, vilket undersökningen bekräftar var kollektiva (avsnitt 5.4).
• Kommersialisering: En kollektiv urfolksrättighet omvandlas till en ekonomisk tillgång, vilket strider mot samiskt rättsmedvetande (avsnitt 5.2.3).
• Rättsosäkerhet: Er beroende av omstridda tolkningar av konkurrens och beslut på handlingar riskerar osäkra prejudikat (avsnitt 5.3.2).
• Kulturell skada: Marginalisering hotar samisk identitet och ökar spänningarna mellan samer.
Rekommendationer för en rättvis lösning
Med stöd av undersökningen och internationell rätt uppmanar vi Justitiekanslern att:
• Erkänna kollektiva rättigheter: Tilldela rättigheterna till småviltsjakt och fiske till alla samer, inklusive jakt och fiskesamer, i enlighet med UNDRIP artikel 26 och Norstedts slutsatser (Elenius m.fl., 2025, avsnitt 5.4), motbevisande er tolkning av konkurrens (Dnr 2024/3917, punkt 2).
• Införa inkluderande lagstiftning: Reformera rennäringslagen, inspirerad av Norges Finnmarkslov, för att erkänna jakt och fiskesamers rätt till jakt och fiske som en del av samisk kultur (avsnitt 5.3.1).
• Demokratisera beslutsfattandet: Avskaffa exklusiv och graderad rösträtt för gruppledare, ge jakt och fiskesamer inflytande över kollektiva resurser, i linje med UNDRIP artikel 18 och Europarådets ramkonvention artikel 15, för att motverka er dokumentbaserade handläggning (avsnitt 5.2.3).
• Genomföra konsekvensanalyser: Utvärdera effekterna av rättighetsfördelningens konsekvenser för jakt och fiskesamer före beslut, för att undvika diskriminering
(avsnitt 5.4).
• Stödja försoningsprocesser: Adressera historiska orättvisor mot jakt och fiskesamer i pågående försoningsarbete, i enlighet med undersökningens historiska kontext (avsnitt 5.3.2).
Avslutning
Vi befarar att en tilldelning av rättigheter enbart till renskötselföretagare, som ert yttrande riskerar att stödja (Dnr 2024/3917), upprepar historiska orättvisor mot de samer som haft jakt och fiske som huvudsaklig försörjning och strider mot urminnes hävds kollektiva natur. Att enbart gruppledare bland renskötselföretagarna har rösträtt i ekonomiska frågor förstärker denna orättvisa och marginaliserar oss som rättmätiga rättighetsbärare.
Med stöd av den historiska undersökningen (Elenius m.fl., 2025) och internationell rätt uppmanar vi er att säkerställa en rättvis fördelning som respekterar hela det samiska folkets rättigheter. Vi står till förfogande för ytterligare dialog och hoppas att detta yttrande beaktas i processen, i linje med er plikt att skydda urfolks rättigheter.